Nu när Juni lärt sig krypa, resa sig och klättra har jag inte en lugn stund.. Man hinner inte mer än sätta sig så är hon på väg mot nån trappa eller liknande.. Vi som tyckte det var så roligt att hon utvecklades... Nu längtar jag tillbaka till tiden då hon satt snällt på en filt och lekte:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar